pilgrims.blogg.se

Det senaste året har varit jobbigt, vilset. Jag har varit sjuk, blivit sjukare, tröttare och sett livet rinna bort. Sen, när jag trodde att jag aldrig skulle bli bättre har jag sett det vända. Nu äter jag medicin för hypotyreos, en sjukdom som innebär att ämnesomsättningen inte fungerar som den ska. Förmodligen är det förklaringen till att jag sov 16-20 timmar per dygn i december, kroppen gick på sparlåga. Dock tar det ganska lång tid innan livet återvänder till det normala eftersom medicinen måste sättas in långsamt för att vänja kroppen.

 

Denna vår har jag inte gjort så mycket. Jag har sovit och försök få alla bitar i livet att fungera. Det har varit skönt och fruktansvärt frustrerande att försöka få livspusslet att fungera. Ett tag struntade jag i att städa. Ett litet tag hade jag städmani och städade de få timmar jag var vaken. Sen upptäckte jag att en av få sakerna som fungerande de stunder jag var vaken men för trött för att orka läsa se på en serie laga mat eller nåt sånt var att lyfta vikter. Upp och ner, fram och tillbaka, men kanske ändå lite mer uppåt och lite mer framåt hela tiden. 

 

Till hösten ska jag börja om andra året av min utbildning och jag är livrädd och supertaggad. De sista månaderna när livet verkligen börjat återvända har jag lite smått pluggat nationalekonomi och det verkar som att jag kommer landa på 15 hp (av 30 möjliga) denna vår och det är väldigt mycket bättre än förra terminens 3/30 hp. Så nu håller vi tummarna att sommaren hjälper mig att ladda batterierna inför hösten.