Sista dagen, målet
Etapp 23 19/7
Santa Irene - Santiago
Gått: 23 km
Skador: såååå segt att gå men inga skador att prata om
Skavsår/blåsor: tror jag börjar förstå vilket lidande skavsår är och imponeras av alla pilgrimer som står ut med det
Solbränd: pass
Väder: regn och mulet, perfekt vandringsväder
Ännu en tunggådd dag. Måste hela tiden påminna mig om att jag haft ett tungt år bakom mig och att jag bara någon månad sen blev utmattad till den grad att jag behövde sova några timmar extra, om jag gick 5 km samma dag. Jag fick skrapa och kämpa i flera månader för att få ihop 10 000 steg om dagen. Måste påminna mig om att det är okej att jag inte orkar lika mycket än, att det är okej att gå långsammare.
De första 20 kilometrarna var jobbiga, tunga, jag orkade inte, jag ville inte. Jag var trött, benen var tunga. Men när den långa trottoarpromenaden mot katedralen började, kändes stegen lite lättare. Såklart var den mycket längre än jag mindes men till slut var jag framme vid katedralen. Det kändes bra, väldigt bra. Om jag inte hade varit så nära målet vet jag inte om jag hade orkat de där sista dagarna. Veckorna efter sov jag i princip i ett enda långt svep.
Lite bildtolkningar: sista kampen med sista etappen, kära återseenden, sista pilgrimsmenyn på sunkig bar, tapper pilgrim i flipflops, köande till pilgrimsbeviset.
